Slutspurt

Igår ringde läkaren från kliniken och gav oss svar på våra frågor. De vet inte varför mitt östradiolvärde är så lågt, men det är visst alltid lite lägre när man tar Orgalutran även om det inte ska vara så här lågt. Hon är mer orolig för överstimulering än att de ägg som var mellanstora inte ska växa till. Hon verkade inte tycka att det var kört så mitt hopp har väckts till liv igen. Upp och ner, ner och upp...
Jag är lite spänd över magen, men inte som förra veckan. En sak som är oroväckande är att mina östrogenflytningar inte kommit tillbaka vilket talar mot att värdet skulle ha stigit igen som i sin tur talar mot follikeltillväxt. Nåja, Ovitrelle sprutan tas inatt 00.30, får sätta klockan för jag har nog somnat tills dess. Om jag inte minns fel så växer blåsorna till extra efter äggmognadssprutan så i morgon på mitt viktiga möte har jag väl svullnat upp till en lagom stor val. Bara jag inte mår illa och får svårt att andas så bryr jag mig inte så länge allt går bra (med IVFn alltså även om mötet också gärna får gå bra)!
Om en stund är det dags för min sista Orgalutran och i morgon är jag helt medicinfri, det var ett tag sedan och det ska bli skönt.
Känner mig trött och sliten även om helgen varit väldigt lugn och skön. Behandlingen sliter på en även om de fysiska biverkningarna är helt acceptabla, det är den psykiska pressen som tröttar ut och tär. Jag tycker ändå att mycket under denna gången gått av bara farten, men jag tror ändå att tankarna och oron gnager utan att man är helt medveten om det.