Hinnsvepning

Idag går vi osannolikt in i vecka 40... Har varit på Spec mödravården idag vilket lugnat mig betydligt. Gjorde CTG under ca 30 min och bebis rör sig bra och har fina hjärtljud som reagerar friskt på mina förvärkar även om jag tyckte synd om det lilla livet när man såg hjärtfrekvensen stiga ikapp med att förvärkarna tilltog. Efter CTG blev det u-ljud och gissa om jag försökte se könet, men icke. Ångrar mig nu att vi inte bad att få veta... Nåja, det ska vi väl snart bli varse (i mitt fall kan man ju visserligen undra;)). Det visade sig att bönan inte alls verkar vara den jättebebis min BM förespeglat utan helt normal ca 3500 g.
Min livmodertapp är fortfarande utplånad och jag är öppen ca 2-3 centimeter. Läkaren gjorde också en hinnsvepning, vilket innebär att man med fingrarna retar fosterhinnorna för att öka prostaglandinproduktionen som i sin tur ska starta förlossningen. Efter det kan man blöda vilket jag gör nu tillsammans med mensvärk. Får se hur det faller ut. Någon som hört mer om det eller har erfarenheter? Jag har hört talas om hinnsvepning men inte satt mig in in vad det egentligen innebär och hur resultaten ser ut.

Fortfarande gravid...

Jag har inte varit på BB, men det har varit full rulle pga andra saker därav inga inlägg. Gårdagen var intensiv så idag har jag varit galet trött och bortsett från en promenad har jag vilat mest hela dagen.
Status är i stort sett oförändrat förutom att jag tycker mig se att magen sjunkit ner en aning vilket kanske är ett gott tecken. Är för närvarande mest orolig över att jag inte känner så mycket rörelser från magen, vare sig igår eller idag. Min "sommar BM" sa att man ska känna 10 rörelser i halvtimmen!. Låter inte det mycket? Visst, om man räknar när bebis väl är aktiv så kan det ju vara så, men inte när som helst på dygnet väl eller har jag en liten zombie inom mig? Tur att vi ska till spec mödravården imorgon, hoppas de undersöker bönan och att allt står rätt till.
Tänk att inte ens en vadslagning kan få igång mig, tävlingsmänniska som jag är!

Bättre idag

Tack söta, fina bloggsystrar för era uppmuntrande kommentarer på föregående inlägg!! Jag kände mig bara fullkomligt likgiltig, ledsen och trött på allt igår. Idag är det bättre. Spännande vadslagning ni dragit igång dessutom;), har ju bud på var och en av de kommande tre dagarna och både flick- och pojkröster. Beträffande kön är det som i verkliga livet - olika bud och själv har jag ingen känsla eller aning!!
Har varit hos sommarvikarierande BM idag. Måste säga att jag uppskattade hennes sätt att hantera allt bättre än min ordinarie. Inget ont om min ordinarie BM men hon för ingen dialog och allt, allt, allt är normalt. Blir tröttsamt när jag ju vet att mitt förlopp inte alls är normalt och har ett behov av att diskutera det. Vik BM jobbar i vanliga fall på förlossningen och tog mig och min oro på större allvar. Jag är bekymrad över hur alla dessa förvärkar och sammandragningar påverkar bebisen. Ibland är det ju så intensivt att jag själv blir utmattad och trött och rimligtvis blir även bebis det.
Hon tog också spontant upp det här med att gå över tiden vid en IVF-graviditet. Hon menar att har man kämpat så länge med att bli gravida och genomlidit alla de påfrestningar det innebär så finns det ingen anledning att dessutom gå över BF datum av rent psykologiska skäl. Vår diskussion mynnade ut i att hon gav oss en tid till Specialistmödravården senare i veckan för att träffa en förlossningsläkare, detta för att lägga upp en tydligare plan för eventuell igångsättning efter BF. Troligtvis skulle de också göra ytterligare undersökningar av bebis med CTG och U-ljud. Inte för att något talar för att bebis skulle må dåligt utan bara för att stilla min oro om att bönan på något sätt far illa av det här långdragna förloppet och påverkas negativt av livmoderns eviga krampande.
I övrigt var de sedvanliga kontrollerna idag bra och bönans hjärta slog på lika underbart som vanligt.

Uttråkad

Är så uttråkad att jag tror jag håller på att bli tokig på riktigt. Känner ändå inte för att göra någonting överhuvudtaget. Allt känns så trist att jag inte vet hur jag ska ta mig igenom dagen. Vädret är trist, bönan är trist som inte kommer ut, min kropp är trist, jag är trist, maken är trist, alla omkring mig är trista. Är bara så deppig och blå!!!!! Hoppas det går över för såhär vill jag inte må. Allt känns bara meningslöst och ängsligt, fy vilket skit....

Vecka 38+2

Nu börjar det bli tajt. Vi har en hop födelsedagar som kommer de närmaste dagarna och om bönan nu låtit vänta på sig så här länge vore det väl dumt att komma ut just när h*n inte ens får en egen födelsedag!
Har provat mycket för att få igång förlossningen nu, men ännu ingen skumpa. Har några flaskor i kylen som lockat mig under hela graviditeten men ännu är de orörda. Får se hur länge... Inga mängder ska till jag vet, jag vet men det känns ändå fel på något sätt även om jag längtar efter att få avnjuta ett glas eller två.

Vecka 38+0

Vill knappt ge mig till känna längre utan att ha klämt ut lilla bönan...
Inatt har jag för första gången vaknat av förvärkar och efter en promenad på förmiddagen har jag under ett tag haft förvärkar med 2-3 minuters intervall som nu slutat igen. Saknar ord och reflektioner just nu.

Vecka 37+5

NU är det väl ändå på tiden att bönan kommer ut! Spenderar dagarna med att pressa mig själv fysiskt. Går promenader som är lite för långa för att vara bekväma, går upp och ner i trappan här hemma onödigt många ggr, dammsuger (behövs visserligen), bär runt på saker jag inte borde men - nada. Jag vet att det sägs att man inte kan framkalla förlossningen, men det känns ju att det rör på sig i de nedre regionerna så why not?
Om jag fick önska något ytligt och egoistiskt så skulle det vara att förlossningen drog igång dagtid. När jag lägger mig på kvällarna är jag så trött att jag bara hoppas få sova en natt till utan att behöva dra iväg. Jag älskar att sova. Även om jag inte sover så jättebra nu så är det ändå härligt. Mjukt, fluffigt, drömlikt. Det hade därför varit lagom om förlossningen började ungefär vid 10-snåret efter frukost, typ nu. Man kunde kämpa på under dagen och när kvällen kom var allt klart, bara sådär! Perfekt va? Härligt med verklighetsförankring eller hur;) Men om detta fantiserar jag hellre i rosenskimmer än i nattsvart, verkligheten borde väl hamna någonstans mittemellan, i den rosa gråskalan.
Nej, nu ska jag dammsuga!

Rastlöshet

Idag är jag så rastlös! Är trött och vill sova, men kan inte. Var bjuden på stor fest ikväll som jag avstår från, kanske var dumt men det känns fullkomligt oattraktivt att spendera X antal timmar på fest om bönan skulle bestämma sig för att titta ut inatt eller imorgon. Har ju lärt mig att man ska ladda batterierna nu, inte köra slut på dem.
M frågade häromdagen vad jag packat i BB-väskan. Såhär blev det:
Till mig:
MVC-Journal
ID (tids nog)
Ipod+högtalare (istället för CD-skivor)
Toalettsaker (tids nog)
tidningar & bok (ffa för eftervården)
linne
långskjorta
amningslinnen
amningsbehåar
amningsinlägg (provförpackning)
mamma-shorts
klänningar (som går att amma i)
mamma-leggings
kofta
nattlinne
tunn sjal (om man vill amma ifred)
mobil+laddare (tids nog)
kamera+laddare
energirika "närings"kickar till förlossningen
bindor (får man på bb)
Till bebis:
babyfilt
bodys (utan och med ben)
mössa
pyjamas
strumpor
byxor
blöjor (får man på bb)
Tror det var allt och det ser ju "apmycket" ut... Det nyckfulla vädret gör det ju lite svårare att packa endast sparsamt med kläder. Alla Apoteksprodukter köper vi när vi är på plats så slipper vi släpa det fram och tillbaka. Något jag glömt?
Tack Hanna för din lugnande kommentar på förra inlägget.

Fullgången 37+0

Jaha, fullgången bebis, sprängfylld mage, svullna fingrar och fötter, värme utan bad, trötthet, längtan, väntan, obeskrivlig kärlek för mitt ofödda barn. Så kan jag väl sammanfatta läget idag när vi går in den 38e veckan... Vem kunde tro det här?
Känner inga sparkar längre, bara bök men det är väl som det ska vara, eller?

Vecka 36+6

Detta känns ju smått absurt. Imorgon räknas bönan som fullgången och h*n verkar visst ha bestämt sig för att bli det innan flytten från livmodern. Ska dock medge att jag känner mer "mensmol" och har mer orolig mage idag. Kanske, kanske? Försöker vara igång och röra mig så mycket jag orkar, men jag blir snabbt matt i värmen och benen verkar känna av den nya tyngd de har att bära så behovet av pauser kräver sin rätt.
Igår packade jag Väskan med stort "V". Har säkerligen glömt hälften och det lär ändå inte spela någon som helst roll. Ska ju inte flytta ut i bushen direkt. Fattar inte riktigt hypen med den där väskan, är ju mest en symbol för att det börjar närma sig förlossningen. För min del har ju den där förlossningen numera varit på g i exakt två veckor...
För varje dag blir jag lite mer orolig för att bönan inte ska vara frisk när h*n väl föds. Undrar om det är just mina hjärnspöken som ställer till det eller om det är vanligt att oron utvecklar sig åt det hållet i relation till kvarstående tid innan förlossning? Det borde vara på andra hållet, att man av naturen undanskjuter oro så det istället skapas positiv energi inför den stundande kraftansträngningen. Jag kanske inte följer naturlagarna?

Vecka 36+4

Jaha, dagarna går minsann och inget nytt har hänt. Var hos barnmorskan idag på en kontroll som ingen av oss trodde skulle bli av. Allt verkar bra, status i stort sett oförändrat jämfört med förra undersökningen vilket innebär att något fortfarande är på gång och skulle kunna dra iväg när som. Bönan verkar må bra och vi undrar ju bara hur lång tid h*n vill vänta med att göra entré. Att jag kommer gå tiden ut tror min BM fortfarande inte på, men vem vet?
Det hela känns onekligen lite konstigt. Vi fick vårt omtumlande besked för nästan två veckor sedan och då var vi verkligen inte förberedda på bebis ankomst, vare sig mentalt eller rent praktiskt. Dagarna har nu passerat och vi har hunnit fixa det mesta av det praktiska vilket i sig blir en process som gör att man verkligen börjar greppa vad som ska ske även mentalt.
Från att ha önskat att bebis skulle "stanna kvar, stanna kvar" så börjar önskan sakta men säkert bli "kom ut, kom ut". Redo för det stora som komma skall blir jag aldrig, men nu känns det åtminstone greppbart.

Dagar av spänning

Nu är säng, vagn, bilstol och MASSOR med andra saker hemma och det känns som att vi snart är redo för lilla bönans ankomst. Varje natt undrar jag om det ska bli natten som vi väcks av att förlossningen drar igång på riktigt, men än så länge inget ytterligare. Har tid hos BM på måndag och hon lär ju bli snopen att jag dyker upp utan bebis. Känner visserligen mycket i ljumskar och mage men det är ju inget nytt nu. Kokosnöten mellan benen har jag så smått vant mig vid;) Fixar och donar för fullt här hemma, försöker vila emellanåt men det är ju så mysigt att få göra iordning allt vilket gör det svårt att ta det tillräckligt lugnt. Har ju förresten gjort det så det räcker och blir över under den gångna veckan. Sover dåligt på nätterna sannolikt pga anspänningen, men är ändå inte så trött dagtid tycker jag. Har klarat oss till v 36+2 idag och det känns bra. Väntan och längtan fortsätter...

Lite shopping

Så ja, då var en lille shoppingtur avklarad och jag har säkert öppnat mig 1 cm till ;-). Känns ganska rejält i underlivet när jag vandrar runt och i bilen hem kändes det som om jag satt på en halv kokosnöt.
Innan jag tyckte det var dags att ge upp hann jag i alla fall med att handla sängkläder, "skyddslakan", badlakan, tvättlappar, mobil, spjälskydd, några filtar och en ursöt nalle (onödigt nu jag vet men den var så fin). Imorgon ska vi hämta hem vagn, säng och bilstol. Vilken lycka att få gå där och handla saker till mitt nya, lilla barn, kunde dock hålla tårarna borta som tur var.

Vecka 36+0

Tjoho, inne i vecka 37!!! Men jag har blivit knäpp. Jag bara gråter och gråter åt ingenting. När jag ser förlossningar på tv som jag gjort varje dag under sängläget (tv 3 Sjukhuset) är det ju förståeligt, men idag forsar tårarna utan orsak. Jag satte på musik här hemma och då bara brast det. Det var ingen sentimental musik på något sätt snarast uppåt musik, men hej och hå vad det drog igång. Jag snackar fulgråt! Ska ju dra iväg på min lilla shoppingtur snart och jag vill ogärna stå och stortjuta mellan lakan, handdukar och mobiler, men kan tydligen göra föga åt det... Slav under hormonerna eller vad?!

Lugn igen

Bönan har vaknat till och rört sig som vanligt. Så skönt för en känslig blivande mamma. Jag började nästan gråta av att se det välbekanta vågmönstret spela över magen. Längtar till imorgon då sängtrenden ska brytas och jag ska ut och shoppa:-)

35+6

Nej, ingen bebis i sikte, men sista dagen jag tar det piano.
Många tankar som far i ens huvud när man ligger såhär. Mitt största orosmoln idag är att jag inte känner så mycket av bönan. Har försökt väcka med isvatten, musik, knuffande och buffande men det händer inget. Väntar ytterligare en stund men sen ringer jag förlossningen för lite råd. Väljer förlossningen för jag vet ju att min BM bara skulle säga att det är normalt och att jag inte behöver vara orolig. Men det är just det jag är, orolig. Med tanke på allt som hänt den senaste veckan är det kanske inte så konstigt.

Planen

Ärligt, vad tror ni jag fick för svar från BM? Nästan identiskt med Signoras kommentar på förra inlägget. Det är ju snudd på komiskt så skickliga ni/vi är;-) Även om hon var väldigt förvånad så kan det tydligen bli såhär att det stannar av igen. Det brukar dock inte vara så långvarigt om tappen är helt utplånad och hon tror absolut inte att jag kommer gå tiden ut. Ingen fara för bebis och ingen fara att vara uppe och röra mig men jag ska lyssna på kroppen. Eftersom min kropp drar igång med alla förlossningstecken så fort jag är uppe så blir strategin följande. Fram till och med onsdag- mycket stillsamt, det är ju bara två dagar till. Därefter, på torsdag går vi in i vecka 36+0 och det är bara 6 dagar tills barnet inte räknas som prematurt längre utan är fullgånget och jag kan slappna av lite mer. Vill bebisen komma ut då så får h*n väl göra det. Jag tänker i alla fall leva som vanligt då och det innebär att jag ska fixa och mysa till det precis som jag längtat efter att få göra:-)

Vecka 35+4

Ännu ingen bebis. Det känns skönt att bebisen får växa till därinne, men nu undrar man ju hur vanligt ett sånt här förlopp är? Är det någon fara, mår barnet dåligt av det, hur lång tid kan man gå med utplånad tapp och en slempropp som gått innan det bör hända något? Många frågor som rör sig i mitt huvud. Pratar nog med BM idag så får vi se vad hon säger.

Vad händer?

Nu är jag bara förvirrad. Vilken mental utmaning. Först få besked att bönan är på väg inom ett dygn och sen lugnar allt ner sig igen... Missförstå mig inte. Jag är superglad för varje extra dag, men det är svårt att veta vad man ska tro. Förvärkar har jag fortfarande mycket av, men mens-, ryggvärk och det onda i ljumskarna är borta. Jag är visserligen inte uppe och rör mig alltför mycket så det kan ju vara därför, men ryggmolet kände jag definitivt även i liggande innan.
Jag kan ju inte ligga såhär i fyra veckor, det skulle ju vara olidligt. Beundrar och tänker på de kvinnor som ordineras sängläge redan i tidig graviditet. Vilken insats!
Om det bara hade varit för att jag var öppen någon cm så hade det här ändå kunnat dra ut flera veckor på tiden, men att livmodertappen var helt utplånad gör det hela lite speciellt.
Signora undrade vad jag hunnit förbereda och vad som är kvar.
Vi har beställt babysäng, vagn och bilstol. Allt finns på plats i affären, bara att hämta (om man inte är sängliggande)
Skötplatsen är nog klar men inga tillbehör är inhandlade
Mellan chockbesöket hos barnmorskan och förlossningsutbildningen hos densamma hann jag in och köpa en liten body, pyjamas, mössa och strumpor. Inga andra kläder är inhandlade. That's it! Inte ens BB-väskan har jag packat. Antagligen för att jag inte vill tro att det är dags. Knäppt kanske, men sant.
Som ni förstår är inköpslistan till maken LÅNG och jag hade så gärna velat göra det där själv.
Nu blundar jag för det faktum att livmodertappen är utplånad och hoppas på att det hela är ett misstag så kanske jag kan få göra det trots allt. Om ingen böna efter helgen får jag be någon undersöka mig igen och förhoppningsvis får jag nya förhållningsregler därefter.

Vecka 35+1

Fortfarande ingen böna. Förvärkarna håller i sig när jag är uppe, men lugnar sig när jag ligger ner. Därför ligger jag ner i stort sett hela tiden. Det är fruktansvärt tråkigt och jag blir så rastlös! Börjar undra om BM hade fel, kände fel, tolkade fel, men det är ju antagligen bara önsketänkande. Hon ringde mig igår och lät förvånad över att ingen böna kommit under natten så hon verkar ju ganska säker. Kan sånt här stanna upp? Jag frågade henne men fick bara ett svävande svar om att det möjligtvis kan dröja till helgen men knappast längre. Jag vill så gärna nå in i v37, känns tryggare så. Jag kan inte göra så mycket och man stoppar inte upp det medikamentellt när graviditeten kommit såhär långt och vår bebis verkar välväxt. Idag har vi klarat oss till v 35+1 och jag hoppas det blir ytterligare några dagar.

Snopet

Jag är chockad och lite omtumlad. Ni som läst tidigare vet ju att jag haft mycket sammandragningar och ont i magen, tryck neråt och bak i ryggen etc, etc. Var hos BM igår och döm om min förvåning när hon säger att förlossningen är på g och jag kan föda vår böna i stort sett när som helst! Livmodertappen helt utplånad och jag var igår öppen drygt 1 cm. Hon ordinerade mat och vila så jag är riktigt redo. Det innebar att jag under natt och kväll fick avsluta det jag skulle på jobbet. ordentligt pirrigt att lägga sig inatt eftersom vad som helst kunde hända. Idag har jag legat till sängs hela dagen och än så länge har det inte hänt något mer, men så fort jag är uppe kommer sammandragningarna med ganska täta intervall. Eftersom jag föredrar att bönan får växa till sig lite till så ska jag ta det så lugnt det bara går. Är ju bara i v 35+0 idag. Känner mig snuvad på allt jag set fram emot att få fixa och dona med under ledigheten. Jag skulle ju göra så mycket fint. Nu blev det ingenting. Tips till mina kära bloggsystrar som liksom jag inte velat börja för tidigt - vänta inte för länge man vet aldrig vad som händer! Måste lägga mig igen nu känner jag.