Slempropp

Ursäkta mindre trevliga detaljer i kommande inlägg.
Idag har det kommit rosa slem. Med de sammandragningar, ilningar och magont jag haft de senaste dagarna blev jag lite bekymrad. Har pratat med min BM som utifrån symtomen jag har säger att det mycket väl kan vara något på gång redan nu. Jag ska ta det väldigt lugnt och hålla koll på sammandragningarna. Blir de regelbundna eller om det kommer mer slem så ska jag ringa förlossningen. Än så länge är de inte regelbundna men de kan komma ganska tätt 3,4,6,9 minuter mellan och till det en ryggvärk som är ny. Hjälp, lilla bönan! Ta det nu lite piano och stanna därinne några veckor till för under den tiden hade jag tänkt vila mig i form...

4 dagar kvar!

Nej, inte 4 dagar till bönan kommer utan 4 arbetsdagar kvar. Visst är det något man ställer in sig på men jag hade orkat en dag till. Att koncentrera sig och göra ett bra arbete när hela ens existens är uppfylld av det som komma skall och med dessa frekventa förvärkar som påminner en om man för en stund skulle tänka på annat. Jag är trött. Sover ganska kasst på natten och ser fram emot att kunna lägga mig och vila när jag vill under dagen istället. Jag är varm och vill kunna bada när som helst.
Det ilar i mitt underliv och ibland gör det så ont att jag behöver stanna upp en stund och andas lite. Tycker bönan rör sig lite mindre och även om det kan vara på det viset utan att vara något konstigt så nojjar jag. Ska till BM i övermorgon, känns skönt att få bli kontrollerad. Så gnälligt det blev idag, men som sagt jag är trött nu...

Inget skönt

Idag är det inte skönt. Har haft ont i magen inatt och värken har förflyttat sig men fortsatt nu på dagen. Det känns inte alls som det brukar så jag undrar vad bebis håller på med. Det är svårt att beskriva upplevelser av smärta eller obehag, men det är ett tryck neråt på ett annat sätt. Som magknip under magen liksom. Det är inte helt konstant utan kommer och går. Gör ont i bäcken, fogar och bak i ryggen. Svårt att sitta på arbetsstolen men inte skönt att röra på sig heller... Det här har ju kommit helt plötsligt och min egen lilla gissning är att bebis fixerar sig men vad vet jag. Får väl bara se tiden an. Jag arbetar 1 vecka till sen är det äntligen semester och därefter föräldraledighet om allt går vägen. Ska bli otroligt skönt att bara få ta det lugnt och lyssna på kroppen.

Vecka 34+0

Idag går vi in i vecka 35! Tiden går så obeskrivligt fort att jag knappt hänger med.
Vi var på första förlossningsutbildningen av två igår. Det är så spännande och häftigt vad kroppen ska klara av och jag ser fram emot min egen upplevelse. Självklart är man ju rädd att något ska gå fel och att barnet inte ska må bra av någon anledning. Där jag bor gör man ingen förlossningsplan vilket känns skönt. Jag har funderat på det där innan och undrat vad sjutton man ska skriva där. Man kan ju inte veta i förväg hur det känns och hur man vill ha det. Min BM förespråkade epiduralbedövning ganska friskt. Jag har alltid trott att även den nya typen av epidural försämrade värkarbetet och därför varit ganska avigt inställd till det men så är det tydligen inte enligt min BM.
Har börjat svullna upp om fingrarna på natten och i värmen dagtid känner även fötterna ett behov av att fläka ut sig. Inte så mycket att göra något åt mer än att försöka dricka mycket, röra sig och idka högläge när det går.

Premiärdopp

Idag blev det årets premiärdopp. En aning senare än det brukar, men det var skönt. Bäst av allt var att få känna sig tyngdlös och smidig för en stund. Låg kvar och plaskade extra länge bara för att få njuta av den känslan. Kommer nog passa på att bada så mycket jag kan innan BF för sen blir det inget mer med det. I alla fall inte så länge avslaget kommer vilket tydligen kan vara ganska många veckor efter förlossningen. Efter strand, bad och promenad väntar härlig kvällsgrillning men först lite vila för valen;)

Dagen efter

Hur skönt är det inte att slippa "dagen efter" idag? Jag är superglad och nöjd åt att vara pigg och välmående istället för muntorr och seg:) Hoppas ni haft ett härligt midsommarfirande trots att det nyckfulla svenska sommarvädret säkert gjort sig påmint på de flesta platser i Sverige. Sannolikt vädermässigt säkrare att fira en traditionell midsommar utomlands. Konstigt att vi fortsätter envisas med traditioner som förutsätter fint väder när majoriteten av alla midsommaraftnar i Sverige firas med blåst och regnskurar.
Rent kroppsligt har jag den sista veckan haft väldigt ont i ligamenten, under magen mot ljumskarna. Någon som varit med förr som vet om det är vanligt vid den här tiden i graviditeten? Det som gör mig bekymrad är om det skulle vara en urinvägsinfektion som inte yttrar sig på annat sätt. Har visserligen aldrig haft någon urinvägsinfektion tidigare i hela mitt liv men man vet ju aldrig. Det skulle i vilket fall inte vara så bra att råka ut för det nu under graviditeten.
Det är mycket som ska växa, töjas och förberedas just nu så längst inne tror jag nog ändå att det är som det ska, men det gör ju så j-a ont. Kan inte gå upprätt ibland...

Musik & jordgubbar

Har ätit årets första svenska jordgubbar, mmmm. Bra med järn också vilket ju är lysande!
Sammandragningarna kommer och går men inte med 5-10 minuters intervall som i helgen så det är väl som det ska. Börjar känna mig riktigt klumpig nu. Har inte svällt ut så mycket mer än på magen egentligen, men den är stor så det räcker. Jag kommer ändå sakna den. I vanliga fall är magen liksom inte min favoritkroppsdel...
Jag är galen i musik och kommer garanterat ha egen musik med till förlossingsavdelningen så nu går jag och funderar på hur spellistan ska se ut. Vilken kär sysselsättning, man blir ju lycklig.

Lugn & fin

Igår fick jag hålla mig lugn och fin. Ingen fest och inget annat heller egentligen. Sammandragningarna kom och gick hela tiden så fort jag inte låg ner. Inget smärtsamt, men tröttsamt. Det innebar att lördag em och kväll spenderades i horisontalläge. Lactaltestet var negativt. Det kändes skönt även om jag inte har en aning om dess säkerhet.
Idag känns det lugnare och sammandragningarna kommer inte alls lika ofta. Har tom varit och beställt babysängen och babyskydd till bilen. Stora kliv för mig, små kliv för mänskligheten!!
Kvällen får ägnas åt stillsamma aktiviteter så att kommande arbetsvecka orkas med. Bara tre veckor kvar att arbeta nu, känns overkligt.

Ont i magen

Jag har ont i magen. Det gör ont i nedre delen av magen framförallt på höger sida och jag har en hel del sammandragningar. Har varit väldigt förkyld i veckan, men ändå varit iväg på både studentfirande och jobbresa. Kanske blev lite för bra... Ikväll är vi bjudna på fest, men frågan är om magen pallar trycket. Som vanligt blir man stirrig när det gör ont någonstans, men å andra sidan har man ju blivit en drottning på att känna efter. Ska göra det där lactaltestet idag för att åtminstone utesluta att det är fostervatten jag läcker (hur säkert det nu är).
I övrigt får det nog bli lugnt under dagen idag om festen överhuvudtaget ska finnas kvar på kartan. Hade egentligen tänkt åka och beställa babysängen, men jag får se hur det blir.

Puh!

Såg Barnmorskorna Norge på SVT igår igen. Man fick följa två lite mer dramatiska förlossningar och i efterhand kanske det inte var så klokt, rent psykologiskt... Tårarna sprutade på mig som vanligt och allt gick ju förstås bra med föräldrar och barn i slutändan men det väckte tankar hos mig. Jag har alltid oroat mig för att något hemskt ska ske under själva förlossningen. Oron för det har ändå tryckts undan ganska långt bort under ett bra tag. Nu har det där reaktiverats och jag är lite brydd. Hoppas det bara är tillfälligt och att hjärnspöket går och lägger sig igen för det är ingen energi jag behöver just nu. Jag är inte rädd för smärtan eller värkarna och arbetet i sig, men tänk om det tillstöter komplikationer och man blir helt maktlös och utelämnad.
Har varit hos BM i förra veckan och allt verkar bra. Min BM gör inte alls så noggranna kontroller vid varje besök som många andra verkar göra. Inga urinprov, ingen kontroll av järn, ingen vikt. I stort sett bara mätande av SF, blodtryck, kläm på magen och lyssnande på hjärtljud. Allt verkar ju stabilt så det bekymrar mig i och för sig inte så mycket, men man jämför och reagerar ju på allt. Jag trodde dock att besöken skulle bli varannan vecka from nu, men jag ska inte dit förrän om 4 veckor igen. Hur ofta går ni andra?

Modig

Idag har jag varit modig, men allt är ju relativt förstås. Jag har iallafall hämtat ut den Baby Box man får som gravid med diverse testprodukter för sitt nyfödda barn. Har fortfarande inställningen att allt kan hända och att för tidiga förberedelser kan leda till något ont, men idag trotsade jag detta och följde mina drömmars budskap. Alltså de drömmar som jag upplever på natten som ofta handlar om att bebis kommer utan att vi hunnit ordna någonting. Det är ju faktiskt så att om 5 veckor anses bebis vara fullgången och kan därefter i princip dyka upp när som helst. Naturligtvis klarar man sig säkert utmärkt utan att förbereda men det är ju trots allt lite av det man längtat efter att få göra också. Idag har jag smygstartat...

Ha en trevlig nationaldag förresten!

Drömmar & fottrauma

Jag drömmer upprepat om samma tema. Att jag inte vet var min bebis är. Jag kommer plötsligt på att bebisen är född och vet inte var den är. Jag letar och finner den alltid välmående någonstans. I drömmarna ingår också att barnet föds utan att vi har ordnat något, inga kläder, ingen säng, ingen vagn, inget skötbord, ingenting. Det sistnämnda scenariot är ju kanske inte så svårtolkat och det första kan ju vara en förberedelse inför att hålla koll på det lilla livet, men det gör mig ångestfylld. Drömmen får mig att känna mig som en mycket dålig mamma. Vilken mamma har inte koll på sitt lilla barn. Ve och fasa!
Kan också rapportera att mina kasslerfötter under gårdagen överträffade sig själva. Jag satt på ett tåg (eftersom flygtiden är förbi) i många timmar och kände hur skorna spände alltmer. Mot all form av bättre vetande tog jag till slut av mig skorna... Som ni redan räknat ut var det inte lätt att få på dessa pjucks igen. Det gjorde så infernaliskt ont! Inte sådär lite lagom spänt som efter en middag när skorna varit av under bordet utan riktigt outhärdligt. Fötterna måste ha expanderat minst två skostorlekar. Trodde inte det var möjligt. Jag skulle byta tåg och kämpade mig stabbigt till nästa perrong med bultande fötter och hade så nära till tårarna, det var ju himla synd om mig;) Väl på plats i väntan på nästa tåg stod jag inte ut. Av med skorna och ut med dessa plågade, svällande, skorandiga kasslerfötter, PUH! Att ta på skorna igen när nästa tåg kom fanns inte i min värld, resan fick bli barfota. Folk omkring mig måste ha undrat, men det var så skönt att det spelade föga roll just då. En sak är säker, det var sista gången under graviditeten jag har högklackat på längre resor...

Kassler & korv

Nu när det varit varma dagar märker man hur lätt det är att svullna om händer och fötter. Det värsta är ju att det tar lång tid innan man återgår till det normala. Kvittar liksom hur svala fötterna är eller hur länge man ligger med dem i högläge. Inte förrän efter en natts vila kunde jag känna igen mina vanliga fötter efter helgen, detta istället för de kasslerfötter med korvtår jag dragits med under de senaste dygnen.
Märker också ett allt större behov av att få vila någon gång under eftermiddagen. Jag orkar inte hålla igång oavbrutet från morgon till kväll längre. Ibland känns det lite jobbigt att inte orka som förut. När man ska hitta på roliga saker med vännerna och man får avstå eller välja något pensionärsalternativ. Men på något sätt gör sig kroppens behov nu ändå så pass påtagliga att det liksom inte finns något val. Det är skönt att slippa välja aktivt, att bara lyssna på kroppen. Ibland pressar man sig nog lite väl mycket men det straffar sig ju direkt med mycket sammandragningar och ryggont så därför sker det inte alltför ofta längre.