Hålla igång

Jag försöker hålla igång lite och går ut på en promenad varje dag, men jag märker att det börjar ta emot. Orkar inte gå lika fort och inte lika långt som tidigare. Det känns bra att göra det och att få upp flåset lite, men idag blev jag osannolikt trött. Hela kroppen var totalt slut när jag kom hem. La mig på sängen för att vila men somnade som en klubbad. Känner mig fortfarande ganska mör men mest förundrad över hur annorlunda kroppen fungerar. Det är inte bara en kula på magen som läggs till utan hela systemet förändras för att kunna ta hand om det nya lilla livet. Det är fantastiskt!

Känslig?

Hur känslig är man när man nästan gråter för att man har brett färskosten på "fel" sida av sitt Finn Crisp?
Kändes som om allt var förstört och världen höll på att gå under. Kom på mig själv i sista stund och började skratta åt eländet istället:)

100 dagar kvar!

Det är galet hur fort graviditeten gått! 100 dagar tills jag förhoppningsvis får se mitt älskade lilla barn. Trodde nog att oron över att något ska hända skulle lugna ner sig, men den hänger kvar. Visst är jag lugnare än i början, men många är gångerna på en dag då jag tänker på allt som fortfarande kan hända.
Jag njuter verkligen av att vara gravid. Det är underbart! Jag känner mig stark och vacker. Jag älskar min mage och mina randiga bröst. Jag älskar att känna min bebis sparka och hicka. Visst kan det kännas klumpigt ibland, sömnen störs, svårigheten med att knyta skorna, andfåddheten och allt det där, men det är på något sätt kära besvär som jag så gärna har. Får se vad jag säger om 2 månader:)
Jag tror att de kvinnor som blir gravida genom ivf har en högre toleransnivå när det gäller graviditetsrelaterade krämpor. Vissa gravida kvinnor verkar ju gnälla för ingenting. Har man kämpat och längtat så här länge så har man nog fått ett större överseende med de negativa aspekterna jämfört med dem som aldrig haft liknande problem. Det är bara min egen uppfattning och saknar all vetenskaplig grund.
Jag är gravid, jag är lycklig och jag har 100 dagar kvar i detta välsignade tillstånd.

Den är beställd

Efter gårdagens upplysning om att vagnen vi vill ha börjar ta slut i vissa färgsättningar fick vi då fatta ett beslut och nu är den beställd. Det känns konstigt att ha gjort det redan, men skulle något hända går köpet tillbaka och de förvarar vagnen tills vi tycker det är lämpligt att ta hem den. Det som är mera anmärkningsvärt är att vi köpte en babyfilt. Den var så mjuk, så söt, så gosig och oemotståndlig att både jag och maken smälte. I ärlighetens namn hade jag inte köpt den om jag varit i affären själv, men maken tyckte det var så självklart att vi skulle köpa den om vi ville ha den och så blev det. Nu är jag som vanligt nojjig att det skulle innebära något dåligt och har gömt undan filten i en byrå. När kommer det kännas ok att börja förbereda?

Barnvagnsdjungeln

Idag blev det barnvagnsdjungel, och djungel av alla andra slag också för den delen. Det är babyskydd, sitters, sängar, bärselar, babyvakter etc, etc. Jag är överväldigad av utbudet och det är sannerligen ingen lätt uppgift att välja. Det svåra är att man vill ju bara ha det bästa åt sitt lilla barn. Då har jag ändå inte nämnt alla andra saker som bara kan väljas utifrån ens egna smak och tycke. Det är babyfiltar, madrasser, kuddar, påslakan, örngott, mobiler, badbaljor, amningskuddar, nappar, blöjor och det fortsätter i all oändlighet.
När det då gäller vagnen så fick jag idag reda på att vagnen bör beställas snarast då vissa färger redan tagit slut och inte kommer att levereras mer i år! Får spendera en del av kvällen åt att välja färgkombination för att kunna beställa i veckan. Det blir en Emmaljunga Citycross med babykorg för vår del. Behöver en stabil vagn som klarar terräng. De trehjuliga vagnarna känns för instabila och Briovagnarna har så mycket svaj att jag har fått för mig att barnet vänjer sig vid det och sen får man kämpa för att kunna åstadkomma det i andra situationer.
Man kommer ju aldrig kunna veta om det blev bra förrän efteråt i vilket fall så nu får det bli såhär.

Ändrade planer

Ändrade planer tillhör min vardag, så också under gårdagen vilket innebar att jag inte kom iväg till barnvagnsdjungeln. Eftersom det har känts ett visst motstånd kring detta så var det nog synd. Tänkte att jag skulle dra iväg idag istället, men nu är jag bara SÅ trött. Får be att återkomma till M om jag hittar någon liten och behändig vagn.
Har börjat inse hur mycket som måste ordnas innan bönans ankomst. Både praktiska lösningar i hemmet såväl som inköp av diverse prylar, stora som små. Jag är expert på att skjuta upp saker men i detta läget känns det inte så smart. Man vet ju faktiskt inte hur man mår om 2-3 månader och om man då överhuvudtaget orkar släpa sig runt i olika affärer för att införskaffa diverse attiraljer.
Slutsats: Få ändan ur vagnen och kom över din psykologiska spärr! Börja ordna med saker och ting nu medan du orkar.
Just idag får jag emellertid respit...

Vecka 24+5

Idag har jag varit hos BM. Känns som Maria skriver lite overkligt att vara där, att det verkligen är oss det gäller. Det är mysigt.
Idag mättes magen och blodtrycket, ny blodgruppering togs och det bästa av allt lyssnandet på hjärtljuden! Det är så underbart att få höra de där ivriga ljuden att jag blir alldeles rörd. Bönan sparkade en del och det hör man också tydligt i doptonen. BM trodde också att h*n hade hicka men det kunde jag inte urskilja.
Allt verkade som det skulle idag och jag gick stolt iväg därifrån och köpte mig en glass som belöning för någon vikt togs det inte idag heller!
Ikväll bär det nog av för att undersöka vagndjungeln lite. Har kollat upp att vi behöver beställa vagnen i maj för att hinna få den i tid. Känns lite obehagligt att beställa så tidigt om något skulle hända även om det flesta återförsäljare erbjuder pengarna tillbaka om så skulle bli fallet. Det är naturligtvis jätteroligt och oerhört mysigt att få titta på saker till barnet, men osäkerheten gnager i nacken ändå.

Bloggtankar & sömnsvårigheter

Jag är ju så dålig på att skriva inlägg i bloggen nu! Funderar så klart på massor av saker, men blir självkritisk och tror inte att det intresserar någon annan. Så kommer jag på att bloggen är till för mig själv också. Det har ju faktiskt blivit som ett dokument över hela graviditeten. Med den inställningen blir det lättare att skriva. Jag försöker föra en "vanlig" dagbok också för att följa graviditetens gång och när minnet sviker så finns ju allt att hämta i bloggen.
Har fått svårt att sova på natten igen. Nu är det pga problem att hitta bekväma sovställningar. Jag sover helst på magen i vanliga fall och det har med lite modifikation gått bra fram till nu när det inte går längre. Magen är stor och kan inte tryckas ihop mer, sidbytena måste göras med magsving uppåt eller någon konstig form av knästående. Skulle allt bra vilja se hur klumpigt detta ser ut. Inser att detta är en preview av vad som komma skall, men det är lite besvärande ändå. Kan helt enkelt inte somna på sidorna än.
Har haft ont i övre delen av magen idag. Inget som oroar mig jättemycket och det är förhoppningsvis över till imorgon. Vid några tillfällen har jag också trott att bönan fastnat någonstans mellan revbenen för det har gjort så hiskeligt ont och känslan av något främmande innanför revbensbågen var påtaglig. Har fått trycka till och massera för att få bort obehaget.
Ovan nämnda krämpor är kära besvär att uthärda när jag tänker på mitt älskade lilla inneboende liv.

24+0

Idag går vi in i vecka 25. Vecka 25! Det känns verkligen ofattbart. Bönan har burits av mig i 23 veckor och längtan och kärleken är så stor. Där finns ett men. Jag är rädd. Rädd att något ska hända, rädd att bönan ska sluta leva, rädd att bönan ska vara sjuk, rädd att förlossningen ska gå fel. Jag blir rädd när magen spänner, när sammandragningarna kommer för ofta, när något inte känns som vanligt. Det går upp och det går ner. Jag gråter av lycka och jag gråter av rädsla. Det är en känslomässig karusell som jag inser bara har börjat. Läste igår om en bloggsyster som förlorat sitt växande liv i vecka 9. Fick så ont i hjärtat för deras skull, det är så orättvist. Jag tänker på min blödning i vecka 9 och vilket trauma det var. Kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur det skulle vara att mista mitt barn idag. Hur klarar man av att komma vidare? Jag älskar vår böna och önskar inget högre än att allt ska gå väl. Låt livet få vara underbart och vackert.

Sparkar och mammagrupper

Hjälp vad tiden går fort! Påsken har bara susat förbi full med påskfirande och sociala aktiviteter. Jag känner mig inte särskilt utvilad kan jag erkänna, men nu är det ju trots allt bara kortvecka innan helgen är här igen.
Bönan ger sig tillkänna varje dag och om det är för svagt eller inte tillräckligt mycket så vaknar hönsmamman till liv. Igår och fram till idag på fm var det FÖR lugnt och ganska svaga sparkar. Var på vippen att ringa BM för att få lyssna på hjärtljuden, men då vaknade bönan till. De där rörelserna är lika magiska varje gång och jag njuter i fulla drag. Min mage växer och frodas och från brösten kommer det råmjölk således verkar saker och ting ändå följa sin planerade gång, känns skönt. Ska till BM nästa vecka för vägning och SF-mått. Tror också att jag får info om vilka profylaxkurser som erbjuds och kanske tips på mammagrupper i stan. Jag har flyttat till vår stad för bara några år sedan och har inga egna vänner i barnalstrande ålder här så det får jag nog lägga ner lite energi på. Måste ju ha någon som jag kan träffa här under dagarna utan att behöva resa alltför långt.

Trött klump

Läser mitt föregående inlägg och inser att det bara är några dagar sedan jag kände mig pigg och förväntansfull. Nu är jag bara så himla trött. Förväntansfull och lycklig är jag fortfarande, men hjälp så trött jag blivit. Sover inte så bra på nätterna just nu för jag har svårt att somna om efter toalettbesöken och de senaste dagarna har jag bara gått runt som i dvala. Det kan ju vara järnbrist. Äter visserligen järntillskott, men kanske inte tillräckligt. Det visar sig hos BM nästa gång.
Det kan ju också vara vanlig vårtrötthet som inte överhuvudtaget har med någon graviditeten att göra, faktiskt.
Min mage växer och jag kan emellanåt känna mig lite klumpig. Att ta på strumpor och knyta skor görs inte lika enkelt längre. Vilken tur man har att den största tiden kommer vara under sommaren då man slipper strumpor, skor och jackor.

Vårkänslor

Har haft en underbar helg med lagom kombination av aktivitet och vila. Solen har gett mig nya fräknar och en mörkare nyans i huden som verkligen behövdes. Vårens ankomst gör mig glad och förväntansfull. Bönan sparkar mig emellanåt och varje gång blir jag lika varm i själen. Maken har till slut också fått känna på det ljuvliga bökandet. Är bara nöjd just nu och har inga direkta funderingar eller reflektioner att dela med mig av denna söndag kväll. Livet är skört och så vackert.

Reseförsäkring

Idag har jag tillsammans med chefen kommit fram till att jag inte bör göra den där jobbresan utomlands när jag är i vecka 32. Han sa direkt, innan jag hann prata färdigt att det inte var något alternativ och att det inte var värt att ta några risker. Min chef är bra, riktigt bra ur många aspekter och jag är otroligt tacksam över det. Tro mig, jag har arbetat med chefer som hamnat på sina poster av obegripliga anledningar och som verkligen aldrig borde få befinna sig i ledande positioner.
Kan meddela att jag fram till igår fortsatt mitt letande efter reseförsäkringar som täcker även efter 28e veckan, men idag ramlade jag av en slump över information om två påstådda sådana. Eftersom mitt problem är löst har jag inte kollat upp det själv men försäkringarna skulle finnas hos Euro Assistance och Gouda för den som är intresserad.