Fy på mig!

Jag lider av dåligt samvete. Dåligt samvete för att jag bloggar så dåligt... Jag är inne och läser andras bloggar och följer med i vad som händer i deras liv. De som fått barn och de som fortfarande kämpar på (håll ut!!!!). Känns taskigt att inte dela med mig av vårt liv sedan bönan kom. Att tiden inte finns som tidigare är så klart en anledning, men också att man kanske hellre startar om på nytt. Nytt liv, ny blogg liksom. Så tänker jag och när jag tänkt färdigt får ni veta. Fram tills dess blir det såhär sporadiska, tråkiga inlägg som egentligen inte syftar till något mer än att säga att vi lever och mår bra. Livet som mamma är underbart och vår fina dotter likaså:)