tisdag 22 december 2009

God Jul!


Om det mot förmodan fortfarande är någon som kikar in på denna dåligt uppdaterade lilla blogg så vill jag passa på att önska en riktigt god jul! Till alla som fortfarande kämpar med att få barn eller syskon vill jag också önska ett stort lycka till och ge lite extra hopp. Ge inte upp! Till er som blev föräldrar i år önskar jag fortsatt lycka till med era små.
Första julen med lilla dottern och det känns fantastiskt. Tänk att det blev såhär till slut! Förra julafton berättade vi för nära och kära att bönan var på gång men jag minns att jag var så orolig för att det inte skulle gå vägen. Vi hade inte varit på kontroll VULet än och jag nojjade över att hjärtat inte skulle slå. Så fel jag hade och viken tur sen. Tacksamheten är fortfarande lika stor och varje dag med vår fina lilla tjej är en skänk från ovan.
Hon är snart 5 månader ändå känns det som igår när jag stod i duschen här hemma när värkarna drog igång. Den dag hon verkligen blir 5 månader (5 jan) var exakt den dagen jag för ett år sedan började störtblöda och fick åka in till gynakuten. Då trodde jag det var kört och vilken mardröm det var tills vi såg lilla hjärtat slå.
Det händer mycket med en ny människa på 5 månader och det händer mycket med en nybliven förälder. Alla klyschor kan bekräftas och bland många så känns "livet får en ny mening" nog som den mest träffande. Med det vill jag inte säga att meningen med livet är barn utan just att livet får en ny mening.
Nu ska det fixas med det sista innan julen kan landa ordentligt här i ett Skåne som för ovanlighetens skull är vitt:)

lördag 5 december 2009

Mammasvacka

Jag är för första gången riktigt trött och i behov av att få vara själv lite - jag snackar bara några timmar... Mannen är borta 1 vecka och lilltjejen har gått från att vara den mysigaste, lilla, glada skit till ett ganska trist gnällpaket. Vill inte sova, vill inte prata, vill inte skratta, vill ingenting egentligen. Jag blir bekymrad och orolig men förstår och hoppas att det bara är utveckling på gång. Läste i någon bok att det här utvecklingssprånget kan vara i 5 veckor -HJÄLP!!! Det hoppas jag verkligen inte för det är så himla tråkigt!!!! Man får ingenting gjort och all energi som går åt att underhålla sötisen känns fullkomligt bortslösad eftersom hon ändå inte blir riktigt nöjd. Jag hoppas på snar bättring och passar på att äta när hon (peppar, peppar) sover i vagnen.