Sol & Hicka

Inget misstänkt läckage än så länge idag så testet ligger på "vänt" i en låda.
Hoppas på lite skönare väder med sol nu för vi ska iväg på lite galej tillsammans med några vänner i helgen och bra väder gör alltid det lilla extra. Än så länge väldigt blåsigt och mycket moln.
Jag har tidigare funderat på varför jag inte känner så mycket hicka eller egentligen hur hickan känns. För några veckor sedan upplevde jag något som inte kan ha varit något annat, men det försvann igen. Idag tror jag bestämt att jag vet vilket som är bönans hicka. Det känns långt, långt ner mot blygdbenet som rytmiska "klick", ganska snabba jämfört med vuxen hicka men vad skulle det annars vara? Om bebis ligger med huvudet nedåt verkar det ju rimligt.

Vecka 30+0

Idag har vi varit på visning av förlossningsavdelningen. Egentligen fick man väl inte så mycket matnyttig information, men det kändes bra att ha sett hur där ser ut och att få veta att det inte ständigt studsar ångestfyllda smärtskrik mellan väggarna. Trots att där var fullt så verkade det lugnt och harmoniskt på något vis. Såg skymten av en del små nyfödda bebisar och jag längtar så efter vårt lilla knytt. Det är fortfarande svårt att greppa detta stora som är på väg att hända oss, det är magiskt.
Lactaltestet är inköpt så nu får vi väl se om det ger något utslag.

Tårar & test

Fick ett jättebra tips i mitt förra inlägg. Det ska finnas trosskydd som kan testa ev läckage av fostervatten. Kollade runt lite på nätet och hittade det här Lactaltest. Egentligen för att testa bakteriell obalans i underlivet genom kontroll av pH värdet i flytningarna, men om pH värdet är förhöjt kan det hos gravida kvinnor i trimester tre tala för läckage av fostervatten. Vet inte om det var just dessa personen som tipsade mig menade men imorgon är det det som köps av mig. Bra!
Har just sett andra avsnittet av Barnmorskorna Norge och jisses vad tårarna sprutade av både rädsla och glädje. Måtte allt gå vägen.

Tack medsystrar!

Tack till mina kloka medsystrar M, Signora och Maria som rådde mig att ta det lite lugnt pga sammandragningarna. Jag har arbetat hemma idag med tillfälle att ligga ner emellanåt. Det har gjort stor skillnad för sammandragningarna har inte alls kommit lika ofta. Även om jag kände till att det kan hjälpa att man taggar ner så hjälper det att få det påpekat utifrån. Tror jag är dålig på att lyssna på min kropp, jag vill så mycket, så gärna. Är det kanske någon form av rättfärdigande jag söker för att göra det jag egentligen behöver? Konstigt beteende... Är fortfarande lite nojig över det här med läckande fostervatten dock. Om det nu är fostervatten överhuvudtaget vill säga för det kommer inga mängder, det känns inte heller som om det rinner eller som om jag kissar. Jag bestämde mig i alla fall för att avvakta med samtalet till BM.
Imorgon ska vi besöka förlossningsavdelningen på sjukhuset där vi kommer att förlösas (om allt går enligt planen). Det ska bli väldigt spännande!

Sammandragningar & fostervatten

Jag har väldigt mycket sammandragningar, flera i timmen. Lägger jag mig och vilar så går de över, men minsta lilla stimuli så kommer de igen. Hoppas det bara är tillfälligt för det är ganska jobbigt, men så klart blir man lite orolig. Undrar också hur man vet om man läcker fostervatten? Det är ju ganska svårt att avgöra vad som är vad om man har trosskydd (ursäkta detaljerna).
Tror jag får ta och ringa BM imorgon, men jag antar att hon kommer säga att det är normalt och att jag ska ta det lite lugnt, eller vad tror ni;)

"Tack" Henrik Schyffert

Igår kväll såg jag en fantastiskt föreställning av Henrik Schyffert på SVT direktsänd från Cirkus "the 90s ett försvarstal". Jag gillade verkligen Henrik Schyffert under 90-talet och även Killinggänget med deras typ av humor, men någonstans på vägen började jag sen tycka att han var en självgod, elak ALLTFÖR ironisk man och han föll bort. Igår bevisade han att han förtjänade min beundran. Inget tvivel om att mannen gick in i en svacka under en period (vem gör inte det) men han har hämtat in. Han bjöd på underbart slående igenkänningskomik som blandades med eftertänksamhet och reflektion. Att i 1 timme och 50 minuter köra en enmansshow utan att publiken tappar fokus och glöd är imponerande. Gå in på SVT play och kolla. Hatten av för Henrik Schyffert!!!

Förlossning

Såg programmet barnmorskorna-Norge häromkvällen (hittar ingen info på SVTs hemsida därav ingen länk). Minns att jag inte klarade av att se den svenska versionen när den gick för då visste vi inte om vi överhuvudtaget kunde få barn. Att se serien då kändes alltför plågsamt. Nu såg jag den i alla fall och jag måste säga att jag ser fram emot förlossningen. Upplevelsen av denna smärta som alltid diskuteras är högst individuell och hur den kommer att vara för mig kan ju ingen berätta. Det jag funderat över är om det finns något samband mellan hur man brukar uppleva sina menstruationssmärtor och de smärtor man har när värkarbetet drar igång. Jag menar vissa kvinnor har det ju jättejobbigt 1 gång i månaden medan andra nästan inte har några bekymmer alls. Vi ska på förberedande information om några veckor får väl fråga BM då.
Börjar också noja lite över om lilla bönan kommer att vara frisk, men det är väl inte så konstigt kanske.

Drömmar

Jag har inte haft några förlossningsdrömmar eller drömmar om vårt ofödda barn (under sömn) förrän nu. Ganska ofta drömmer jag nu konstiga drömmar om att jag föder vårt barn på de mest märkliga sätt. Vad sägs om att föda barn ur en lucka på höften? Barnet hade en gång samma frisyr och drag som den vithårige previously David Dash för er som ser Desperate Housewives. Med andra ord en mycket speciell liten varelse. En annan gång hade jag liksom bara glömt bort att vi fått vår bebis och vaknade på natten och tyckte att jag åtminstone skulle kolla så den levde... Där låg den och hade legat i sin ensamhet, bortglömd i sin filt utan kärlek och ömhet sedan förlossningen 12-14 timmar tidigare. Fy, så hemskt!! Kände mig redan som en mycket dålig mamma när jag vaknade. Bearbetning i all ära men man måste ändå få tycka att det tar sig lite absurda uttryck ibland.

Dåligt samvete

Jag har fortfarande så dålig arbetslust att jag får dåligt samvete. Jag är verkligen inte särskilt produktiv om dagarna och jag skäms. Jag varken orkar eller vill dra igång några projekt och det jag ska göra skjuter jag bara upp till morgondagen. Det är hemskt och så långt ifrån den jag vanligtvis är. Är det vanligt att bli såhär när man är gravid? Har ju hört att fokus flyttas men det här är ju rent av löjligt...

200 dagar

Idag har jag varit gravid i 200 dagar! Det verkar vara en lång tid när man ser det i skrift, men jag tycker det gått så fort.
Nu försöker jag få koll på hur bebis ligger. Förstår inte hur BM klarar det. Jag är mäkta imponerad. Det som jag tror är ett huvud kan lika väl vara en rygg eller stjärt. Vad är fötter som sparkar eller armbågar som knuffas? Jag vet ju att h*n låg upp och ned när jag var hos BM senast men bebis var ju inte fixerad så nu har jag ingen aning, igen... Spelar mindre roll just nu, men det är mysigt att försöka spekulera även om det med största sannolikhet är helt uppåt väggarna.

Halvvägs

Nu är det färdigmålat! Det blev fint tror jag. Får väl se i morgondagens ljus... Nu återstår bara resten av allt som ska fixas i rummet. Det blir inte mer idag i alla fall för nu är jag trött i kroppen. Blir lite deg framför tv'n istället. Skulle gissa att jag blir för rastlös av att kolla schlagern, men slutet får man väl ändå se. Numera klagar jag mest på det dåliga utbudet i tv och trots det hamnar jag ju där i soffan med fjärrkontrollen i handen, denna glödande av febrilt zappande i jakten på något av intresse att se. Oftast slutar det med att jag inte hittar något tillräckligt intressant och somnar i soffan istället...

Fix & don

Idag är det dags att boa! Maken är ute på eget håll och jag spacklar, målar och fixar. Det känns både overkligt och riktigt mysigt att göra iordning till vårt lilla barn. Kroppen kräver sina små vilopauser, men annars går det riktigt bra. Hoppas bara slutresultatet också blir det - bra alltså.

Var tar tiden vägen!

Jag förstår inte var tiden tar vägen, dagarna och veckorna går så fort att jag inte hinner med. Blir påmind när jag ser att mina inlägg kommer allt glesare. Har varit iväg på jobbresa i veckan. Det har varit helt ok, träffat mycket människor och med det följer en variation av kommentarer om magen åt både det ena och andra hållet... Oj, är där verkligen bara en? Vilken fin liten mage du har? Är det dags i juni? Oj, redan i augusti? Det vittnar verkligen om hur olika referenser alla har och om att standardmagen inte existerar.
Blev inte klappad på magen en enda gång faktiskt och det känns bra för jag är fortfarande som en tigrinna som inte gillar klapp på buken.
BM besök med bl a glukosbelastning idag. Allt ser bra ut och lilla bönan har redan vänt sig med huvudet ner vilket tydligen brukar vara fallet någon gång runt vecka 30! Så dumt, varför ska de ligga sådär upp och ned i dryga 10 veckor? Det roligaste är att jag var helt övertygad om att jag visste hur bebis låg innan jag gick dit, men ack så fel jag hade...
Tycker man läser överallt om att bebis sparkar så hårt att det gör ont och att det är besvärligt, men så har inte jag det. Visst känner jag att den sparkar till mig, men ont? Spökena kommer direkt. Sparkar den inte tillräckligt hårt? Jag kanske har en klen liten filur som inte orkar, är den sjuk, är något fel? Om man ska tro att kraft och styrka brås på föräldrarna så borde jag i sådana fall ha väldiga besvär av sparkar och slag.
Ibland upplever jag det som att hela magen darrar till för några sekunder, oftast uppe mot bröstet, vad gör den lilla då tro? Är det någon som upplevt samma?

Efter regn kommer solsken

Det har varit en intensiv helg och delar av den även känslomässigt intensiva. Svårt att veta vad som är hormoner och vad som är faktiska känslor. Säkert är i alla fall att allt inte kan skyllas på hormoner och att jag varit väldigt ledsen av anledningar jag inte kan gå in på här. Älskade lilla bönan måste känt att något inte var ok och buffade på så mycket h*n kunde som för att trösta mig. Söta, lilla! Måste ha tagit på krafterna för idag är det väldigt lugnt därinne.
Jag mår bättre nu och har funnit min väg ur det mörka hål jag befann mig i. Solen skiner och livet känns ganska fint igen, men ack så snabbt saker och ting kan förändras. Man ska verkligen vårda det man har!

Halsbränna

Inatt har jag haft halsbränna, det är ingen höjdare. Har haft det någon enstaka kväll tidigare också, men inatt höll det i sig. Natten var kaotisk i allmänhet med diverse anledningar till att jag inte kunde sova och sprang upp och ned hela tiden. Försökte ligga högt med huvudet, drack lite vatten emellanåt som försök till lindring, men det gjorde bara det hela värre. Halsbränna kan ibland vara svårt att skilja från hjärtproblem och den upplevelsen kan jag bekräfta nu. Trodde hela bröstet skulle sprängas under vissa stunder.
Jaja, slutgnällt! Nu är det dag och jag är trött efter nattens cirkus, men halsbrännan har hållit sig borta. Får se om det återkommer, om så är fallet får jag nog söka medikamentell lindring.
Vad är väl lite halsbränna om man tänker på orsaken till den? - Ingenting

Föräldrapenning

Jag har funnit ännu en djungel, föräldrapenningsdjungeln! Det verkar ju vara en vetenskap att veta vilka dagar som bör tas ut när för att säkra mesta möjliga profit. Har skickat in mitt moderskapsintyg till FK för ganska länge sedan men har fortfarande inte fått någon info tillbaka som det var sagt. Hur länge fick ni vänta? Funderar på att gå på något av de informationsmöten som FK anordnar, men det kanske är slöseri med tid. Det känns som en risk att det är så dåligt att man ändå inte får ut mer av det än man själv kunnat läsa sig till. Jag kanske är fördomsfull? Någon med erfarenhet som kan upplysa mig?

Energilös

Jag blir fort trött. Vaknar och känner mig utvilad, redo för en ny dag. Efter frukost är jag trött igen. Tvingar mig att göra någonting, men så fort jag känner efter så vill jag bara vila. Imorgon har jag en hemsk jobbdag framför mig som börjar i ottan för att sedan inte sluta förrän sent på kvällen. Förstår inte hur jag ska orka, sådana dagar var ju jobbiga även när man inte var gravid... Tröttheten som sådan tar jag i och för sig gärna bara bönan mår bra och det hoppas jag verkligen h*n gör, men det är så det ligger till denna söndag kväll.

8 timmars speciell massage

Tack för alla kommentarer på föregående inlägg. Inatt har både jag och mannen drömt om sängar. Får se vad det blir till slut...
Idag läste jag i en av alla sorters gravidtidningar och såg annons för en "förberedelseolja". En olja som ska smörjas in i mellangården från vecka 34 och fram till förlossningen. I 10 minuter om dagen ska man smörja och massera sin mellangård för att minska risken att spricka. För det första AJ, AJ, AJ och för det andra, kan det verkligen funka eller är det bara ytterligare ett sätt att lura oss hormonstinna, gravida kvinnor att spendera mer pengar? Om man nu skulle prova det här så innebär det att man sammanlagt kommer att ägna drygt 8 timmar av sitt liv åt att förbereda sin mellangård, en hel arbetsdag! Jag kan inte låta bli att se det komiska i det här och tror inte det funkar, men om någon vet annorlunda så berätta gärna. Jag har definitivt inget emot att slippa en smärtsam förening av öppningar med helt olika syften...

Säng?

Trodde jag visste vilken säng jag ville ha till det lilla underverket, men det verkar inte som att den får plats...
Nu jagar jag efter en annan säng/korg att använda när bebis är liten, men hittar ingenting! Tycker spjälsäng verkar för stort till att börja med så det är något mindre alternativ som gäller. Kan vara en fin babykorg eller vagga. Någon som har tips och råd?