torsdag 22 januari 2009

Upp & ner

Idag hade jag inte haft några bruna flytningar alls och jag var så lycklig och lugn. Strosade iväg till frisören på em för att fixa mig lite (förra tiden på den hemska blödningsdagen fick jag lämna återbud) när jag var nästan framme kände jag det igen... In på toa och javisst- det var dags igen. Inte mycket, men ändå. Det hade varit så innerligt skönt att slippa eländet. Jag kände en mental skillnad bara under de timmar allt var normalt, så vill jag ha det!
Fick svar från BM också, och hon skriver vad ni alla redan vet att hon skulle, "det är normaaalt, oroa dig inte, det kan hålla på ett tag". Ska på KUB nästa vecka och om allt är bra då så har ju bönan överlevt tre och en halv vecka i blödningsland och ändå (förhoppningvis) vuxit till som h*n ska. Tror ni jag kan slappna av då?
Jag känner mig ändå ganska hoppfull för det går ju åt rätt håll. Håret som verkligen varit i skrikande behov av klippning blev bra, men färgning vågade jag inte mig på idag så utväxten får tyvärr frodas ett tag till. Min BM har sagt att det inte är någon fara och så är det säkert men jag väntar helst lite till.

2 kommentarer:

Signora sa...

Jag berättade för min läkare om min blödning och han menade att det troligen hade med moderkakans placering att göra. Min moderkaka ligger lite för livmodertappen och därför blöder man lättare.
Kanske är det så även för dig. Och i så fall: ingen fara! När livmodern växer och drar sig uppåt så gör även moderkakan det!

Hoppas du får lugnande besked på nästa ul så att du kan pusta ut.

MochM sa...

Usch tycker så synd om dig som oroas så. Men förstår förstås att du gör det. Det hade jag också gjort, även om man vet... "det är normalt" som sagt.
Hoppas det snart slutar.
m.