måndag 5 januari 2009

Miraklet lever!

Tack för alla tröstande kommentarer, det värmer verkligen! Det här har varit en mardrömsdag. Vaknade abrupt imorse av att jag kände hur det rann från underlivet. Min första tanke var faktiskt att jag hade kissat på mig... Ve och fasa när jag kom till toaletten så blödde jag rejält. Inga små blodprickar på pappret utan ganska mycket, i trosorna på lakanen. Det tog en stund innan jag ens förstod vad som hände. Ringde gynakuten och fick en tid under em. Jag har legat till sängs hela dagen och räknat ner minuterna. Vilken fruktansvärd väntan. Det enda som ingav lite hopp var att jag inte hade eller har ont. Blödningen har fortsatt hela dagen, men eftersom jag legat ner har det hållit sig ganska stillsamt förutom vid toabesöken. När vi gick mot sjukhuset kände jag hur det rann igen. Jag var så rädd och ledsen. Tiden i väntrummet kändes som en evighet.
Väl uppe i gynstolen fick läkaren torka och torka för att kunna se något för blodet. Mitt hjärta var i halsgropen. Hon tittade på livmodertappen och kände på livmodern, såg sammanbiten ut. Jag bara väntade på VULet. Hon började med skärmen bortvänd, tolkade det som att hon redan visste att det var kört, men hon sa jag ser en jättefin graviditet och vi fick se lilla bönan, hjärtat tickade så fort och fint. Det var så underbart! Bönan har fortsatt växa och var på dagen så stor som hon förväntas vara vilket känns lite tryggare.
Blödningen kunde man också se och den finns i livmodern mellan öppningen och hinnsäcken. Det är tydligen inte helt ovanligt att det uppstår en sådan här typ av blödning i tidig graviditet man vet inte orsaken. Läkaren tyckte inte att det fanns anledning till oro. Hon hade sett större blödningar än så där utfallet varit positivt och graviditeten såg fullkomligt normal ut.
Självklart är jag orolig ändå, men bönan lever! Jag kan förvänta mig att blödningen fortsätter en vecka till. Om det blir mer, om jag får ont eller om den inte går över ska jag höra av mig igen.
Vilken pärs, jag är helt slut men lättad!

8 kommentarer:

Marion sa...

Hej!
Är ny här i bloggvärlden och läste precis ditt senaste inlägg...shit vad jag skulle varit orolig. Tur att allt gick bra! Lycka till i fortsättningen!

Pez sa...

Gud vad skönt, vilken lättnad att få ett positivt besked. Du är så stark som fixade den här dagen!! Många kramar

Anonym sa...

Åh så skönt att allt såg bra ut och att lilla bönan lever:) Ta hand om dig! kram

Uniflora sa...

Åh så skönt!!

Kram

Signora sa...

Hurra! Så glad jag blir!
Jag var lite orolig nu på kvällen efterssom jag inte sett något mer inlägg. Men nu ler jag igen. :-)

Härligt att få se er böna igen!
Hur stor var den nu?

Kram!

Hanna sa...

Åh vad skönt! Förstår verkligen vilken pärs det är när något sånt här händer. Hoppas blödningen slutar snarast! Ta hand om dig nu! Stor kram

Anonym sa...

Åh, vilken mardröm vännen! Förstår att du fick panik, jag fick hjärtat i halsgropen bara jag läste ditt inlägg. Lyckligtvis (om jag får vara lite egoistisk;-) läste jag båda inläggen samtidigt så jag kunde snabbt slappna av. Bönan lever, tjohoo!!

Anonym sa...

Vilken FANTASTISK Böna!! Jag blev så glad att det inte var ngt farligt. Visst är våra bebisar rena mirakel?! KRAM från Jenny.