Frivolter och applåder

Idag på förmiddagen innan ultraljudet hade jag verkligen mycket fladder i magen. Har känt så någon gång emellanåt de senaste veckorna men inte varit säker på om det varit gaser eller bönan. Idag var det i alla fall så ihärdigt att det knappast kunde vara något annat än bönan om jag inte haft någon typ av magsjuka på gång.
Kände mig lite nervös i väntrummet innan det var dags. Skulle bönan leva, skulle hjärtat slå tillräckligt fort, skulle allt se så normalt ut som det kunde? Många farhågor for genom mitt huvud.
Väl på plats i det nedsläckta rummet kunde jag på skärmen skåda en livlig krabat. Det lilla underverket snurrade hit och dit, sprattlade med benen och utmanade verkligen den tålmodiga läkaren som fick leta och leta för att hitta rätt vinkel till nödvändiga mått och observationer. Allt såg fint ut och tillväxten följer exakt tid för ET, på dagen faktiskt. Fick bekräftat att det fladder jag känt verkligen är bönan som rör sig. Underbart att veta vad som känns och hur det känns!
När läkaren avslutade med att säga att allt såg normalt ut så klappade bönan händerna. Vilken kaxig smarting va!
Glad i hågen firade jag med en påse blandgodis och min första gravidtidning. Nu är det på riktigt!