Söndagsångest

Jag är slav under söndagsångesten. Har varit det i hela mitt liv! Jag gillar inte söndagar, när det börjar bli sen eftermiddag och kväll, när man vet att helgen börjar lida mot sitt slut. Det är en känsla jag inte har lyckats bearbeta genom åren och ångestkänslan uteblir ytterst sällan. Det spelar inte så stor roll vad jag har framför mig den kommande veckan, Herr Ågren kommer oavsett. Det blir ytterligare lite värre om vädret är grått och blött, som idag. Söndagsångesten är raka motsatsen till den ljuvliga känslan som infinner sig på fredag eftermiddagen. Min egen oprofessionella analys leder fram till den slutsatsen att det är en känsla av ofrihet som ligger till grund för söndagsångesten. Att vardagen tränger sig på, att måndagen kommer är oundvikligt och med den kommer alla måsten, skall och bör. Jag vill känna mig fri att göra vad som faller mig in, inte bunden till vilken dag i veckan det är. Vilken orealistisk önskan, vilken utopi, men drömma får man faktiskt!
Kanske hade känslan infunnit sig ändå för det blir ju söndag varje vecka i vilket fall? Men jag tror faktiskt att om förutsättningarna varit annorlunda så hade jag kunnat skratta Herr Ågren rakt i ansiktet och jag hade bett honom gå och terrorisera någon annan. Så fram tills jag på något sätt blir ekonomiskt oberoende får jag väl dras med den skitstöveln, vilket mest sannolikt innebär att vi kommer ses vareviga söndag fram till den dag jag går i pension...
Något som Herr Ågren åtminstone inte kan förstöra är att det är 1 vecka kvar till spraystart, dags att börja räkna ner.