måndag 15 december 2008

Frossa!

Idag fick jag fettspel. Vad säger ni om råstekt potatis med bacon?! Kombinationen, näringsinnehållet, känslan-inget av det funkar. Nåja, nu är det uppätet för första och troligtvis sista gången.
Vecka 6+4 och mina symtom är blygsamma. Det gör mig sjukt orolig. Jag analyserar sönder mig. Det enda som är säkert är min trötthet, men det säger ingenting. Hur många svenskar är trötta i mitten av december? Jag ömmar i brösten, men det kommer och går. Ingenting är konstant och det skrämmer mig. Jag läser på nätet om de som råkat ut för missed abortion (MA). Det är ju grymt, fostret finns kvar, kroppen luras tro att graviditeten är ok, kvinnan har symtom, kroppen kan förändras men livet inuti är släckt. Vilken styrka det måste kräva att komma över något sådant, vilken sorg, vilken oerhörd plåga. Jag är rädd.
Måste ringa MVC och berätta att jag är gravid. Måste ändra tid för VUL på kliniken då jobbet som vanligt ställer till det... Hoppas jag kan få en tidigare tid och inte senare, men jag får ta vad som bjuds. Vågar liksom inte ta tag i de här sakerna för då skulle jag bejaka min graviditet och då har jag fått för mig att kan det gå illa. Jag är inte riktigt klok, jag vet. Men det har tagit så lång tid att komma hit och jag är livrädd att behöva börja om igen. Vet inte hur jag skulle klara fallet denna gången.
Jag har ingen högre önskan just nu än att lilla bönan ska hålla fast vid mig, växa och utvecklas till en frisk liten varelse som jag längtar efter att få lära känna. Vågar knappt tänka de här tankarna ens. Livet är skört, så skört.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Oj vi har visst samma funderingar. Jag kan också bli nojjig för att tröttheten är de enda symtomen jag har. Tror det är ganska vanligt att "såna som vi" inte bara kan njuta utan analyserar och tänker på det hemska som kan hända. För om det händer så vet vi vad vi måste gå igenom igen...

Nej, vi behöver nog båda tänka mer postivit och verkligen tro på att det finns ett liv inuti oss. Hoppas du får ul snart, jag har mitt 22/12 och efter det hoppas jag att jag kan slappna av lite mer. KRAMAR

Signora sa...

Här i landet har de pippi på ultraljud, så jag har ju redan sett vår lilla prick tre gånger. Fjärde, och ev tom femte, blir den här veckan. Det hjälper en gnutta att veta att allt är som det ska - så här långt. Men nojar gör jag ändå.

I övrigt kan jag meddela att jag just tryckt i mig en porton stekt ägg och bacon. Måste helt enkelt vara gravidsymptom alltså. ;-)

zygoten sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
zygoten sa...

Tack för att ni peppar mig! Jag har ju pga julhelgerna inte VUL förrän 9/1-09, det är därför jag hoppas få det lite tidigare. Har i alla fall inbillat mig att jag blir lugnare då, men det är kanske ändå inte blir så långvarigt...

Anonym sa...

Hej! Va skönt att få läsa din blogg och få veta att det är fler som längtar efter ett litet barn. Jag själv blev gravid efter 5 långa månader och va överlycklig. Men fick ett MA som du skriver om. Jag fick hemska magsmärtor 15+6 efter ett antal samtal till sjukhuset där jag bad om att få komma in så fick jag till slut ett ultraljud där det visade sg att det inte varit något liv sedan 9+1.
Helt förstörd, tom, besviken och arg. Men det ensa alternativet va ju att gå vidare. Så nu är man här igen, ber om ett + varje månad. Vet inte varför jag skriver detta men det känns bra etersom att det faktiskt finns de som oxå är i vilja ha barn karusellen. Jag hoppas att det går bra för dig nu men jag förstår din oro. Jag önskar dig all lycka!