8+2 Vecka 9

Julen är över och nu följer några dagar med lugn och ro för min del. Ska läsa mina julklappsböcker, sova så mycket jag vill, promenera längs havet och bara njuta av dagarna.
Räknar ner dagarna till VUL i övermorgon. Känns oerhört nervöst redan och jag vet inte i vilket tillstånd jag kommer befinna mig när jag väl är där. Kanske blir resten av min ledighet bara en dålig mardröm som man faktiskt inte vaknar ifrån. Om utfallet är positivt så ska jag släppa en enormt stor säck oro på kliniken när jag går därifrån.
Vi valde att berätta om graviditeten för den närmaste familjen på min sida under julafton. Nyheten mottogs verkligen positivt vilket naturligtvis är skönt, men gör också det ännu lite jobbigare om allt inte står rätt till. Det är min egen uppfattning och känsla, jag vet. Vi skulle få allt stöd man kan önska sig om bönan skulle ha slutat leva, men det betyder ändå inte att andra människor liksom jag inte skulle bli ledsna och sörja det som kunnat vara.
Om man någon gång i livet får önska sig extra välsignelse så är det nu jag önskar! Välsigna vår älskade böna och låt livet få fortsätta i det lilla mirakel som började sin resa när två människors längtan äntligen fick sammansmälta till något som är så vackert och så stort.