söndag 28 december 2008

Dan före dan

Det här är en hemsk dag! Väntan inför VUL imorgon är olidlig och det kryper innanför mitt skinn. Jag är orolig och ångestfylld. Känner efter i bröst och livmoder och känner ingenting just idag. Vad har jag gjort för fel? Har jag gjort något jag inte borde? Tankarna far och flyger i mitt huvud. Hjärtat bankar och jag kan höra pulsen dunka i mitt öra. Hur ska jag genomlida denna dag?
Är det så här man känner sig i väntan på sin egen avrättning?
Allt detta är ett uttryck för hoppets stora krafter. Att åtminstone kunna leva på hoppet håller den värsta ångesten och oron i schack. Att det fortfarande finns en chans, en möjlighet. Imorgon är det svart eller vitt, antingen eller. Verkligen liv eller död. Blir skakig när jag tänker på det. Låt lilla bönan leva, låt hjärtat få ticka fort, fort. Låt mig få lämna kvar min oro på kliniken, låt mig få glädjas över livets mirakel.
Låt livet leva!

4 kommentarer:

Pez sa...

Jag hoppas med dig och tror att det kommer att ticka på massor i morgon.
kram

Signora sa...

Det låter så oerhört tungt att känna sådan oro. Men jag tror faktiskt också, precis som Pez, att det kommer se bra ut imorgon.
Om du vänder på det; Vad tyder på att det inte skulle se bra ut? Varför skulle du fått missfall? Du har ingen blödning och tar inte progesteron som skulle hindra en ev sådan. Du har gravidsymptom. Du är konstaterat gravid. Och allra oftast går det ju bra. Även om vi "ivf-skadade" inte riktigt ser det så.

Men missförstå inte! Jag inser skräcken. Och jag hoppas du kan andas lugnt till imorgon och att du kommer sprudlande lycklig ut från kliniken.

Stor kram!

zygoten sa...

Tack snälla söta ni för era stöttande ord, det betyder så oerhört mycket! Visst är det så att inget direkt talar för missfall, men jag har läst en massa skräckhistorier om de som fått MA med fortsatta symtom fast embryot inte levt. Dessutom är jag inte känd för att ha flyt vilket också lägger sten på bördan...
Sköt om er! Kram z

Signora sa...

Förstår dig. Men du, SLUTA läs skräckhistorier! För din egen skull!
Nätet vimlar av skräckhistorier om missfall, förlossnigar och plötslig spädbarnsdöd. Och allt annat som kan gå fel. Därefter börjar man oroa sig för pedofiler, droger, trafikolycker och allt annat.
Så efter imorgon: Lova dig själv att försöka stänga av oron. Och framför allt: LÄS INTE SKRÄCKHISTORIERNA!!!