måndag 8 december 2008

5+4, Vecka 6

Så många sätt att räkna de där dagarna/veckorna. Kliniken jag går på räknar ET som ägglossningsdag. Oavsett är det inte långt. Jag är som sagt på jobbresa och det är långa, långa, långa dagar. Jag är "jetlagad" och ingenting känns riktigt bra. Nojig över att mina symtom inte håller sig konstanta. Mina bröst som har ömmat har slutat, min livmoder som har molat har slutat, mitt humör är stabilt. Jag är törstig, trött och kvalmig men allt det där kan bero på tidsomställningen och arbetet. Det enda som håller mig uppe är att jag åtminstone inte blöder. Vilken pärs det är att inte veta. Det är ju som under ruvartiden och det är ingen lek. Jag känner verkligen med mina medsystrar som befinner sig där just nu.
Även om VULet blir sent pga julen så planerar jag att kontrollera HCG med blodprov när jag kommer hem, då vet jag ju och kan slappna av lite.
Det enda jag längtar efter för tillfället är att få vara hemma, att få sova och att få göra absolut ingenting.
Imorgon bär det av hemåt, men tiden känns hur lång som helst för att inte tala om flygningen...
Kände mig som en gammal tant på vägen hit där jag satt i mina stödstrumpor och sörplade vatten som en galning när jag inte såg till att röra på mig. Jisses vilken syn det måste ha varit, hysterika. Men vad gör man inte för att eliminera risken för mikroproppar i livmodern som enligt vissa lärda tros kunna ligga bakom en del missfall.

1 kommentar:

Anna-Bell sa...

Vet inte om jag har sagt det tidigare, men GRATTIS till garviditeten! Har varit lite dålig på att blogga den senaste tiden...
Så underbart att det fungerade!
Kram!