Upp och ned

Idag är ingen bra barnlöshetsdag. Inga dagar i barnlöshet är så klart bra, men denna är en av de sämre. Två av mina kompisar fick barn i helgen. Den ena av dem har inte haft bråttom med att skaffa barn. Hon har istället njutit livet och satsat på karriären. Att till och med hon nu är mamma till en dotter känns ärligt talat lite jobbigt. Den andra har fött sitt andra barn. Hon har pco, men det gick minsann ganska bra ändå. Anas det lite bitterhet i min skrift? Det är inte bitterhet. Jag är otroligt glad för deras skull, men blir desto mer ledsen för min egen.
Igår var allt så annorlunda. Jag skrev om hopp och förtröstan. Idag är det som bortblåst, nu känns bara den hemska tomheten och mitt väsen som skriker efter ett barn. Upp och ned, upp och ned. Denna känslomässiga berg och dalbana. Det behövs inte mycket för att rubba mina cirklar.
Jag saknar den person jag var innan sorgen kom in i mitt liv. Allt var lättare då...