Tro, hopp & galenskap

Hoppet är verkligen det sista som överger människan. Jag är så patetisk att jag knappt vill skriva om det, men jag gör det ändå. Som att gripa efter det sista, lilla, obefintliga, eventuella halmstrået har jag nu införskaffat ÄL-stickor! Hur f-n låter det? I väntan på min nästa menstruation och spraystart så börjar jag om från början igen. Det är så sorgligt att jag skäms. Det var verkligen länge sedan jag använde ÄL-stickor och jag behöver det egentligen inte för ägglossningen brukar komma som en klocka.
Det måste vara för att det känns bättre att göra något aktivt som man hittar på saker som den här. Har inte ens berättat det för min man för han kommer inte tycka det här är helt rationellt (och då har han ju rätt). Jag döljer aldrig något för honom i vanliga fall men det här kan jag bara inte dela med mig (om han inte kollar bloggen förstås).
Som om det inte räckte med det här så kommer mannen ändå vara bortrest under den sannolika tiden för ägglossning. Meningsfullt eller hur! Att ta reda på när jag har ägglossning så jag vet alldeles exakt att jag inte kan bli befruktad... Hur tänkte jag nu;)