Drömmar & fottrauma

Jag drömmer upprepat om samma tema. Att jag inte vet var min bebis är. Jag kommer plötsligt på att bebisen är född och vet inte var den är. Jag letar och finner den alltid välmående någonstans. I drömmarna ingår också att barnet föds utan att vi har ordnat något, inga kläder, ingen säng, ingen vagn, inget skötbord, ingenting. Det sistnämnda scenariot är ju kanske inte så svårtolkat och det första kan ju vara en förberedelse inför att hålla koll på det lilla livet, men det gör mig ångestfylld. Drömmen får mig att känna mig som en mycket dålig mamma. Vilken mamma har inte koll på sitt lilla barn. Ve och fasa!
Kan också rapportera att mina kasslerfötter under gårdagen överträffade sig själva. Jag satt på ett tåg (eftersom flygtiden är förbi) i många timmar och kände hur skorna spände alltmer. Mot all form av bättre vetande tog jag till slut av mig skorna... Som ni redan räknat ut var det inte lätt att få på dessa pjucks igen. Det gjorde så infernaliskt ont! Inte sådär lite lagom spänt som efter en middag när skorna varit av under bordet utan riktigt outhärdligt. Fötterna måste ha expanderat minst två skostorlekar. Trodde inte det var möjligt. Jag skulle byta tåg och kämpade mig stabbigt till nästa perrong med bultande fötter och hade så nära till tårarna, det var ju himla synd om mig;) Väl på plats i väntan på nästa tåg stod jag inte ut. Av med skorna och ut med dessa plågade, svällande, skorandiga kasslerfötter, PUH! Att ta på skorna igen när nästa tåg kom fanns inte i min värld, resan fick bli barfota. Folk omkring mig måste ha undrat, men det var så skönt att det spelade föga roll just då. En sak är säker, det var sista gången under graviditeten jag har högklackat på längre resor...