onsdag 20 augusti 2008

Tonåring

Jag ser ut som en tonåring i ansiktet. Ja, inte sådär fräsch och sprudlande med stora nyfikna ögon och rosa kinder... Nejdå, efter behandlingen har jag fått finnar som förökar sig med en farlig fart. Förstår att det måste ha med hormonerna att göra men ändå. Det känns ju sådär. Kan man åtminstone inte få ha några kroppsliga fördelar med att faktiskt ha passerat 30?
Har också uppmärksammat att jag framstår som otroligt beklagande och deprimerad här på bloggen. Ni med erfarenhet av att vara ofrivilligt barnlösa vet vilken gnagande ångest och vilket enormt tankemalande det innebär att inte veta hur det ska gå och hur det ska bli. Trots det måste jag ändå berätta att det inte är riktigt så illa hela tiden. Även om jag stundtals gräver ner mig så fungerar ju livet och har sina ljuspunkter.

2 kommentarer:

Åsa sa...

Hej Zygoten!
Jag förstår så väl din känsla att inte vilja att barnaskapandet ska ta över livet.
Ring samtalet och se när ni kan komma igång med nästa försök. Det kanske kan ge en liten energikick. Om inte annat så är det gjort och du slipper ha det hängande. Jag har börjat låta maken ringa och det är jätteskönt! De samtal jag inte måste ringa får han ta. Lite måste man delegera.
Ska fortsätta följa dig! Kram

zygoten sa...

Hej Åsa,
Tack för uppmuntran! Ja, det är nog lika bra att få det överstökat så man kan börja planera mentalt åtminstone. Visst är det skönt med män som hjälper till när de kan, jag har också den förmånen:) Kram