PMS?

Idag är jag mest arg, irriterad och svullen. Hoppas det är blödningen som är på gång. Borde ringa kliniken som de sagt för att höra hur den fortsatta planeringen ser ut, men jag orkar liksom inte. Känns så meningslöst. Har ju ändå inte listat ut hur jag ska kunna få ihop behandling och arbete. Det är inte lätt att vara tillgänglig för ultraljud, blodprov eller ÄP för den delen om man befinner sig i spanien, tyskland eller usa. Ur vissa aspekter kan jag vara ganska spontan och ta saker som de kommer, men vissa saker vill jag ha stenkoll på. Som det här. Det stör mig att jag inte i förväg vet hur jag reagerar på behandlingen denna gången, att jag inte kan planera in de dagar, timmar jag måste till kliniken. Jag vill inte att mina problem eller vår sjukdom som det visst kallas ska gå ut över arbetet. Jag vill inte försämra min prestationsförmåga, min tankeverksamhet och kreativitet pga biverkningar. Jag sov som en kratta under förra behandlingscykeln, riktigt dåligt. Jag kunde sova några timmar, men sen vaknade jag och somnade inte om. Jag snurrade in mig i lakanen och mina tankar tills jag inte hittade ut, fick panik. Jag var varm, rädd och panikslagen. Men jag skulle inte upp och arbeta på morgonen, det kommer vara den stora skillnaden. I ögonblick av realism inser jag ju att det här inte är genomförbart utan att påverka arbetet i någon mån, men jag gillar det verkligen inte... Jag är en kontrollfreak och detta är utanför min kontroll. Det riktigt korkade är att om jag hört någon annan resonera som jag gör nu så hade jag inte förstått. Vad kan vara viktigare än att försöka skapa liv???