Avundsjuka

Det här med att vara ofrivilligt barnlös väcker många olika känslor. Man beter sig och är inte alltid riktigt som man brukar, för att inte tala om reaktioner när någon i ens omgivning blir med barn 1, 2 och 3 i skaran... Man är ju glad egentligen (!?) men det gör ju så ont i en att man smäller av. Jag tycker det är oerhört svårt att engagera mig i mina vänners graviditeter och drar mig tillbaka istället. De förstår ju inte vad jag genomgår! Det gör att jag känner mig som en riktigt dålig vän och jag har samvetskval för det, men jag klarar inte av det just nu. Jag tycker inte om att vara avundsjuk...
I morgon ska jag träffa en vän jag inte hört av på några månader och jag befarar att hon är gravid. (Ni ser, jag ska väl säga "jag hoppas hon är gravid"). Hur som helst så tar det bort lite av glädjen att träffa henne redan nu även om jag inte har en aning om hur det ligger till. Det är så fullkomligt ologiskt att jag skäms. Får se i morgon helt enkelt!