tisdag 19 augusti 2008

Ont i bröstet/brösten

När ska det sluta göra ont i bröstet och i brösten? Jag väntar på blödning efter ivf-behandlingen. Mina ömmande bröst är en plågsam påminnelse om vad som inte blev.
Vårt första ivf-försök blev misslyckat. Min kropp reagerade kraftigare på hormonbehandlingen än man trott och producerade alldeles för många äggblåsor och för fort. Mina östradiol-värden sköt i höjden och jag fick genomgå vad man kallar för coasting (man avbryter tillförseln av follikelstimulerande hormon under några dagar för att hormonhalten ska sjunka, tillväxten av äggblåsor avta och ev kan det ske en tillbakabildning av några blåsor) 
Dessvärre inföll denna coasting under en helg och man hade inte möjlighet att följa hormonhalten med dagliga blodprov. Östradiolvärdet efter helgen var alldeles för lågt och man hoppades inte för mycket på möjligheten att kunna plocka några ägg senare i veckan, men vi skulle försöka.
Det kändes fullkomligt hopplöst att ta äggmognadssprutan men jag gjorde det. Två dagar senare plockades det ut 12 ägg (som var små) och makens bidrag var bättre än någon tidigare gång (har varit få och slöa). Naturligtvis börjar man hoppas igen, men vad betyder att äggen var för små? Är de omogna eller övermogna? Oavsett så berodde det troligtvis på coastingen och vad det betydde i form av befruktningsförmåga kunde man inte säga. 
Bara 1 ägg befruktades och förhoppningarna grusades igen. Ägget blev trecelligt innan det fragmenterades, alltså inget att återföra.
Jag är förkrossad, allt förgäves. Hela behandlingen med spray, sprutor, blodprov, resor till och från kliniken, ultraljud, alla tider att komma ihåg, att bära med sig läkemedel och att dölja allt.
Ja, så är det. Ingen i vår omgivning vet om det här. Jag vill inte berätta för någonstans skäms jag för att vi inte kan få barn utan hjälp... Det är fel jag vet, men ändå. Jag har hängt det bland mina andra skelett i garderoben.
Nu ska kroppen ta sig tillbaka till sin vanliga menstruationsrytm innan man kan försöka igen. Det är inte mitt största orosmoln. För hur ska jag kunna genomföra en behandlingscykel med allt vad det innebär när jag arbetar?!! Jag reser mycket i arbetet och idag kan jag inte se hur det rent praktiskt ska fungera. Vi hade valt att skjuta fram vår behandling till semestern pga av det här men nu... Hur ska det gå? Hur länge måsta vi vänta för att kunna försöka igen?

1 kommentar:

Anonym sa...

Tack för din berättelse som i mycket liknar min egen. Att dela liknande svåra livserfarenheter kan kännas stärkande. Jag undrar hur din man reagerat och hanterat er situation?