Inlägg
Fy, vad jag är dålig på att skriva inlägg, men jag är fortfarande inne och läser de bloggar jag följer varje dag. Tack Maria för att du bryr dig! Livet med Bönan börjar ta form och jag börjar rent fysiskt bli människa igen, menar då i de nedre. Jag har haft väldigt ont och varit mycket begränsad av det. Har inte kunnat röra mig som jag velat och dagarna har inte riktigt kunna bli som jag önskat. 5 veckor att läka är lång tid, onormalt lång tid men nu har det förhoppningsvis vänt! BM hade ingen förklaring till det hela, men det ser i alla fall bra ut. Hur bra det nu kan se ut...
Vi börjar få in lite rutiner nu och jag kan planera tiden hyfsat. Amningen funkar och hon växer som hon ska. Det är så häftigt att uppleva hur hon utvecklas. Hur hon blir medveten om omgivningen, hur hon skrattar åt en och hur hon försöker kommunicera. Det är en mycket bestämd dam som tydligt visar när saker och ting inte passar. Pappa menar att hon blir bortskämd med underhållning och uppmärksamhet på dagarna och därför inte får utveckla sitt tålamod tillräckligt. Vet inte hur mycket sanning det ligger i det och det må så vara, men hur kan jag låta bli? Det är ju hon och jag om dagarna och vill hon något så är jag där. Får väl se hur det utvecklar sig framöver. Har svårt att tro att det skulle bli några problem.
Så allt är frid och fröjd här förutom problem med läckande blöjor, men det får jag beklaga mig över en annan gång för nu ska det bytas ännu en läckande blöja och nedkissade kläder...
8 år sedan
2 kommentarer:
Det där med dom nedre regionerna är verkligen ingen rolig historia. Blir lite misströstande när jag läser om dina problem, för jag har fortfarande galet ont. Det blev bättre dom fyra första dagarna, men sen dess har det bara blivit sämre. Försöker få någon att titta på det för att se om något stygn släppt eller så, men det är ju stört omöjligt. Måste gå via husläkaren som får remittera till gyn. Galet... Ska dit imorgon om jag får en av deras akuttider vill säga...
Skönt att du blivit bättre nu ändå, fem veckor är sjukt länge. Och visst är det mysigt med liten hemma. Hur mysigt som helst!
Kram m.
Först kan jag säga till både dig och M att ni inte är ensamma om smärtan i nedre regionerna, tyvärr. Det var först efter 4 veckor som jag började känna mig någorlunda normal och kunde röra mig lite mer, men blöder gör jag fortfarande efter snart 6 veckor...
Angående bortskämdheten kan jag glädja dig med att de tre första månaderna kan du skämma bort henne hur mycket som helst utan att tänka på det. För det är först efter det som de lär sig "dra nytta" av att vi gör det. Kan ju säga att jag också skämmer bort Molly med uppmärksamhet, pussar och närhet och visst är det underbart! Hur skulle vi kunna göra något med våra underverk som vi har längtat efter så länge? Stört omöjligt.
Läckande blöjor har jag sluppit hittills, får jag fråga vilka ni använder? Vi testade de man fick i gåvopaketen och köpte sen Libero som vi var ganska nöjda med, men när vi sen köpte Pampers så förstod vi hur en bra blöja skulle sitta. Den var helt överlägsen och vi slapp det stora hänget som blev på Libero. Men vi måste såklart testa fler varianter för vem vet, det kanske finns någon ännu bättre där ute;)
Oj en så lång kommentar, blev bara så glad över att du är tillbaka!! KRAM
Skicka en kommentar