söndag 13 september 2009

Magi

Jag förundras över den magi som finns omkring ens barn. Hon har liksom en "feelgood aura" Det kvittar hur trött jag är på dagen eller på natten när det ska ätas eller bytas, när jag knappt vet vad jag själv heter eller vilket bröst som ska ammas, om vi ens har ammat... När hon brister ut i ett av sina leenden så bara smälter jag. Ingenting känns jobbigt utan så självklart! Vad är väl lite trötthet mot att hon mår bra. Det är så det känns. Jag gör vad som helst bara hon mår bra. Jag ligger och tittar på henne när hon ska somna och när hon skrattar i sina drömmar (vad rör sig i det lilla huvudet?) så är det bara nuet som gäller, just där och då. Den känslan som infinner sig i mig är fullkomligt obetalbar och jag undrar om priset någonsin kan bli för högt? Gensvar från det liv man faktiskt skapat. Det är väl egentligen ingen magi alls, det är ju kärlek.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag bara ler igenkännande:) Det är magi på högsta nivå! KRAM